Årets första fluga har hittat hem till mig... och blivit uppäten direkt.

Man är ju desperat efter att hitta vårtecken. Det har nästan blivit till en sport. Andra år har snödroppar och krokus och tulpaner blommat i januari. Man har varit blasé och bortskämd, det är ju tydligt. Och hur intressant är det inte att betrakta hur störda vi skåningar blir när årstiderna uppför sig normalt. Typ när det är vinter är det snö. Vem borde vara förvånad? Vi skåningar är så förvånade (jag skulle kunna använda ordet chockade) och har varit i snart 2 månader. Ha, ha, ha... vi som skyter om golf året runt och att man inte behöver ta upp båten. I år har vi fått så vi tiger.

Flugan, den stackaren som har vinglat runt här som ett fyllo på midsommarafton sen igårkväll, har i alla fall försvunnit till de sälla jaktmarkerna redan. Musselmannen hittade honom fridfullt sittande på ett fönster och rätt som det var så befann sig flugejäkeln inne i Musselmannens mun. Nöjd jaktkatt. Missnöjd fluga, skulle jag nog kunna påstå.
Men det var ett vårtecken, det var det. Så länge det varade.

Ha en fin dag. Nu ska jag packa tvål till förväntansfulla butiker.