En tacksamhetens lördag.
En ledig lördag. Det är lika ovanligt i mitt liv som att jultomten dyker upp till påsk. En helt ledig lördag. Sonen har sovit hos kompisar i Simrishamn och är på väg till sin pappa i Kristianstad. Ledig. Att få sova utan att ställa klockan. Att få vakna mitt i natten (som jag alltid gör) utan att känna att jag måste somna om direkt. Ligga och läsa och känna att tröttheten smyger på igen. Inte ens katten väckte mig i morse. Inte ens plogmannen. Den hemliga plogmannen som plogar min egen väg upp till mitt eget lilla fina hus dit ingen som inte vet hittar.
Plogmannen måste få dagens uppmärksamhet. Jag flyttade in här för ganska exakt två månader sedan. Enskilt, vackert, och väldigt mycket ute på den österlenska landsbygden.
Snön började vräka ner typ dagen efter jag hade skrivit kontrakt. Och sedan dess har denna hemliga plogman i sitt stora gula fordon kommit och plogat min totalt igenmurade väg så gott som dagligen, denna helvetiska vinter. Detta kräver uppmärksamhet. Jag fantiserar dagligen om vilken belöning han måste få för att han är så fantastisk som gör detta underverk med min väg, dag ut och dag in. Tvålar? Vill han verkligen ha en massa tvålar? Whiskey säger min son. Men tänk om han inte dricker? Vin säger jag. Nä, säger sonen. Mesigt. Här på landet dricker alla. (Hur vet han det tänker jag...oroliga morsan)
Tvål och whiskey? Jag får fortsätta att fundera. Snart är det dags att belöna honom. Snart är snön ett minne blott? Ha ha ha, nej, inte om man tittar på baksidan av mitt hus. Snövallen närmar sig 2 meter! Ingen risk att den smälter innan påsk.
Tänk vad tankarna irrar en helt ovanligt ledig lördag mitt i februari. Imorgon är det kärleksdagen i hela världen. Glöm inte att kramas. Jag börjar redan nu. Kram.
2 kommentarer
Alla dessa vardagshjältar ,som förgyller tillvaron utan att vi ser dem. Helt klart ska han belönas, denna hemliga plogman.
För några år sedan just denna dag, som ska vara den mest romantiska dagen på året hade min älskade lämnat mig ensammen kl 0400 på morgonen i en hotellfoaj i Tyskland. Jag stod där helt ensam. Klädd i pyjamas och kinesiska siden tofflor med pälsen om axlarna och såg honom försvinna i taxin ut i den snöiga natten. Allt var förlorat. Allt var över. Mitt livs kärlek , mitt hjärta , min glöd. Allt var borta med en lätt kyss och en kall vind som följde med när dörren gick igen. Mina ben bar mig inte . Jag föll ihop på golvet i foajen och det gick inte att andas. Tårarna vällde fram och smärtan vred och slet mitt hjärta i bitar. Jag vet inte hur länge jag log där innan jag lyckades samla upp mina förtvivlade spillror av kärlekssorg och tog mig tillbaka upp på rummet.
När jag vaknade på morgonen var det som om jag hade stängts utanför den verkliga världen. Alla människor gick med leende på läpparna och var och en av dem bar en röd ros i sin hand. Alla utom jag! Klädd i svart vandrade jag ner till metron för att ta mig ut till flygplatsen. Jag ville bara härifrån ,jag ville bara hem till mina barn , jag ville bara få krypa in i mitt eget lilla bo och slicka mina sår . Kanske försöka pussla ihop mitt hjärta , kanske försöka överleva.
Väl ute på flygplatsen var kön lång , det verkade som om alla ville fly denna romantiska dag . När jag stod där i kön var det någon som knackade mig försiktigt på axeln. När jag vände mig om, mötte mina ögon en sorgsen blick hos en mycket vacker man i medelåldern. Han sträckte fram handen och lade försiktigt ett chokladhjärta insvept i rött folie i min hand och sa : - Happy Valentine ! Jag slöt min hand och lät tårarna rulla ner för mina kinder , de enda orden jag fick fram var : - I am sorry , but you pushed the wrong button. Han log sorgset och sa : - I dont have a good Valentine myself.
Jag kunde inte sluta gråta , biljetten gick inte att byta och jag fick helt enkelt bara åka tillbaka till hotellet och uthärda denna dagen i ensamhet. Den dagen då man ska vara två. Jag sparade chokladhjärtat , det ligger i mitt smyckeskrin . Ibland tar jag upp det och tänker tillbaka på mannen som gav mig det. Även han var en vardagshjälte. För hade inte han gett mig detta hjärtat hade nog jag aldrig kunnat förlåta Valentines Day.
Men som du vet så kom min älskade tillbaka till mig och allt blev ett lyckligt slut på sagan , men varje Valentines Day tänker jag på mannen med den sorgsna blicken och hans hjärta av choklad.
Puss och Kram Lena
Älskade Lena!
Jag ryser över hela kroppen av din berättlese. Du är underbar och det förstod även din man som sedan kom tillbaka. Han älskar dig så mycket.
Mannen med valentinhjärtat är din hemlighet och honom kan du plocka fram ur rummet bakom hjärtat när du känner dig sorgsen. Lyckliga du. Dessutom har du mig!
Kram till dig på denna dagen och alla andra dagar, bra som dåliga.
M.
Skriv ny kommentar