Migränskolan i Hjelmslund.

Ibland lurar ödet runt hörnet.
I lördags hade jag tänkt berätta om min nya styrelseplats i Migränskolan Hjelmslunds styrelse för 2010. Vi skulle nämligen hålla styrelsemöte på plats i söndags. Men vädret satte stopp för att träffas eftersom vi är spridda för vinden runt om i Skåne.
Det ironiska är att jag också låg totalt nerklubbad av ett av mina värsta migränanfall sedan ett år tillbaka hela helgen.

Jag har levt med migrän sedan jag var 5. Jag har varit på så många utredningar och testat så mycket medicin och lyssnat på så många huskurer och kärringråd att jag skulle kunna skriva en bok. Jag har mött så mycket välvilja och medlidsamma blickar och så mycket förståelse och kärlek, men också - motsatsen. Och då skall gudarna veta att jag inte berättat om min huvudvärk för de flesta jag träffat. Enklare så.

Jag har fått konstaterat av neurolog att jag ibland har 2-3 olika sorters migrän samtidigt. Lägg till spänningshuvudvärk som grädde på moset så har man rätt ont i skallen. Jag har dessutom under flera år haft anfall av Hortons huvudvärk som kanske räknas till den allra värsta huvudvärken man kan utsättas för. Den återkommer varje dag i flera veckor och att man orkar överleva den svåra värken beror endast på att man vet att det går över. Det krävs hård mental träning under de anfallen. Men får man bara vara ifred, och slipper sitta, stå, ligga - bara vara så går det över.

Varför all denna huvudvärk? Ingen som vet. En del ärvt från mina föräldrar. En hel del stress. Men ingen vet säkert.

Jag har under hela mitt liv lärt mig att leva med smärtan. Jag har pluggat och jobbat och klättrat på karriärsstegen. Jag har startat en hel del företag. Jag har varit gympaledare på Friskis & Svettis i 12 år. Jag har accepterat min huvudvärk men jag har aldrig accepterat att den skulle styra mitt liv totalt. Jag har slitits mellan dagliga migränanfall och roliga middagar, dejter, fester, resor, äventyr, sportevenemang. Jag har knaprat migränmedicin i taxin på väg till viktiga möten för att sedan åka vidare till gympan. För det har jag lovat.
Jag har inte velat att huvudvärken skulle styra mitt liv.
Men det har haft ett högt pris. Mycket medicin blev mer och till slut var jag uppe i ett rör treo om dagen, kombinerat med olika migränmediciner, allt från sprutor till frystorkade tabletter.
Det var dags att göra något åt saken.
Jag sökte en plats på migränskolan.
Min läkare i Malmö skrev en remiss och jag fick en plats för 3 år sedan. Efter ett antal brev och diskussioner med försäkringskassan insåg jag att jag inte kunde vänta mig något bidrag till avgiften som då var ca 3000 kr/dygn.
Den första migränskolevistelsen varade i 2 veckor.
Mycket pengar, men också mycket smärta som kanske kunde reduceras.
På den vägen är det.
Migränskolan tog emot mig. De avgiftade mig från alla mediciner (ingen rolig historia). De lärde mig att leva och ta vara på mitt liv på olika sätt för att klara av min smärta, för att minska min smärta, för att lära omgivningen att acceptera av min smärta.
Med olika aktiviteter, konsultationer, motion, massage och friskvård, terapier, kostlära, sömn och medicinkunskap - lärde vi oss 6 personer i min sammansvetsade grupp, att acceptera vår smärta, att det går att göra något åt den. Det går att få omgivningen med på tåget. Det är möjligt att leva med svår migrän. Men du måste vilja jobba hårt. Då får du livskvaliteten tillbaka,
Jag har så mycket att tacka den underbara läkaren och vår evige livsmedikus Bjarne för allt. Hans fantastiska högra hand och migränskolans eldsjäl Britt, Sveriges kanske enda specialiserade huvudvärkssjuksköterska och deras team med många duktiga medarbetare som vården aldrig har sett maken till.

Lång (men ändå kort) historia för att berätta om Migränskolan. Nu skall jag försöka ge tillbaka lite av det jag fått för livet - mitt liv tillbaka. Energi och information krävs för att marknadsföra denna unika institution inom den kanske vanligaste kvinnosjukdomen - nämligen svår huvudvärk - migrän.
Migränskolans unika program är upplagt för att du skall kunna få ett drägligt liv, även om du är så dålig som jag var när jag kom dit (fullproppad med treo...bland annat)
Jag är ett levande bevis på att man kan få hög livskvalitet även om man har denna sjukdom.
Om du har frågor eller vill ha mer information är du varmt välkommen att maila mig så skall jag vidare befordra ditt brev till Bjarne och Britt, eller kanske jag kan svara på dina frågor själv.

Migränskolans website är klar vilken dag som helst: www.migranskolan.org

Hej och god natt!
Maria