Snön börjar smälta på allvar.
Jag trodde a l d r i g att snön skulle ge med sig i år. Missförstå mig rätt. Ja, till midsommar borde snön vara borta, men jag var helt klar över att de stora mängderna var ett stort problem i mitt liv. Då ska ni veta att jag och sonen lever med vallar i trädgården som fortfarande är upp mot 1,5 meter höga.
Men idag har jag faktiskt noterat att snön på bara en vecka nästan har försvunnit. I alla fall så mycket att jag inte behövde gräva mig in på pensionatet för att göra det fint till helgens gäster. Inte behöver Anders på Svabesholm ägna hela lördagen för att göra parkeringsplatsen snöfri (snart kommer mina trevliga grannar, då ska det vara vårfint...). Han behöver bara ta ett par tag (nåja kanske några fler) med sin grävare så får vi helt plötsligt en ny vy. En positiv vårvy...
Jag sörjer vinterns hårda grepp om mina Marrakeshbord som tyvärr frusit sönder i Mosaiken. Vilken tur att jag beställt fler. Mosaikmakaren i Marrakesh ska ju också överleva. Kanske kan jag restaurera borden själv i ett skönt långsamt sommarprojekt i skuggan av körsbärsträden.
Påsken skall jag ägna åt att inviga vårt café på Reunion retreat. Men också åt att städa i trädgården och att göra vårfint i alla mina gummikrukor. Det var inte många veckor sedan vi hade den senaste snöstormen. Jag vill att denna tiden skall gå långsamt så att jag får njuta av varje solstråle och varje grad som kryper uppåt på termometern. Tack för att vi får uppleva våren. Våra årstidsväxlingar är underbara!
Ha en fin lat helg.
Maria
Skriv ny kommentar