Så befinner jag mig äntligen mitt i äventyret. Mitt i sagan om tusen och en natt. Jag landade mitt i natten och taxichauffören hade stora problem att hitta mitt hemliga lilla hotell mitt i den gamla staden av Damaskus. Beit al Mamlouka. Ett litet boutiquehotell med 8 rum i skiftande skepnader. Det ena vackrare än det andra. Sängen i mitt rum har väl aldrig varit så inbjudande som klockan 3 i natt. Jag lovade mig själv att inte sova bort min första dag i Damaskus men det blev ändå till klockan 9. Magen kurrade och jag var nyfiken på vad man äter till frukost i denna delen av världen.
Jag kom ner till ett frukostbord som dignade av fruktsallader, färska frukter och grönsaker, röror i yoghurt med kryddor, pitabröd, färska croissanter som definitivt var en flirt till alla engelska gäster och massor av goda teer. Jag satt tyst och stilla med min frukt och mitt te och bara söp in atmosfären i detta hundratals år gamla hus. Väggarna är dekormålade och lampor och lyktor påminner om svunna tider. Jag har faktiskt ett liknande hotell på näthinnan, mitt favorithotell på Mallorca, Palacio casa Galeca, bakom katedralen. Dessa två hotell är som syskon. Enda skillnaden är att Casa Galeca har Miró och Picasso i original på väggarna :)
Efter den sköna frukosten provade jag hur det skulle vara att sitta ner ytterligare en timme under det vackra apelsinträdet mitt på innergården. Apelsinerna i trädet är något övermogna, så jag var beredd på att få en och annan gammal sumpig apelsin i skallen där jag satt och njöt av det porlande springvattnet.
Jag som inte sitter ner så ofta känns det som, fann att det var rätt behagligt att bara göra ingenting. Bara lyssna. Ta in omvärlden. De flesta hade redan lämnat hotellet för att upptäcka staden. Ljuden påminde inte om ett hotell mitt i en världsstad. Snarare om paradiset.
Idag har jag bara strosat runt i den oändligt gamla kvarteren i denna delen av Damaskus. Jag kunde lika gärna befinna mig på 1600-1700-talet för jag tror att folklivet idag liknar det som var då. Husen lutar åt alla håll, mattorna och hantverken var förmodligen dem samma med hundratals års traditioner i nacken.
Vardagslivet är under stor förändring här i Syrien och då tänker jag främst på den reform som regeringen lagstadgat om vad gäller rökning på offentliga platser. Läste i en dagstidning idag att 98% av befolkningen är rökare eller utsatta för passiv rökning. 55% av alla människor får cancer runt 50 års ålder och 70% av cancerfallen är med dödlig utgång. Horribel statistik. Sedan den 1 april får man inte längre röka på offentliga pltser om de inte är välventilerade... och då måste jag få le en smula. Här är idag 30 grader i skuggan. ALLA hus med restauranger som jag besökt idag har en innergård utan täckt tak, alltså utrustade med välventilerade platser.... alla, i princip alla, satt och rökte cigaretter eller vattenpipa vart jag än varit idag. Jag tror att den kära syrianska regeringen får ett litet helvete med att få ordning på välbefinnandet hos befolkningen med så stora luckor i lagen. Enligt tidningen har alla krögare protesterat (det kommer vi väl ihåg hos oss i Sverige och Danmark, eller hur?) men här är skillnaden inte särsklit stor.
Att resa som ensam kvinna i ett arabland är en chansning. Jag har inte jättegoda erfarenheter av att t ex resa i nordafrika då de ofta inte ens tilltalar en kvinna. Men jag känner ingen fientlighet här och eftersom jag reser själv, måste ju gubbsen prata med mig.
Det som slår mig är att det är bara män som arbetar på alla poster (utom på banken och ägarinnan av mitt hotell, Maria heter hon förstås...). Det är män i butikerna, på marknaden, i moskéerna, i resturangerna, män som städar, klipper, säljer, serverar, visar vägen, dirigerar trafiken etc. Kanske är det bara kvinnor på högt uppsatta poster?
Mitt hotell har en fantastisk takterass med utsikt över hela gamla staden ur fågelperspektiv. Solen har varit så värmande (på gränsen för vad en gråvit svensk kvinna tåler i april...) och att få ligga i en slösande soffa med massor av kuddar och läsa och lyssna på fåglarna som skriker i kör har varit extra vilsamt denna seneftermiddag i Damaskus.
Nu ikväll ska jag nosa upp en god resturang och sedan skall jag strosa runt i hantverkskvarteren och se om jag kan upptäcka något som vi inte kan leva utan i Sverige :)
Imorgon byter jag hotell till www.beitrumman.com och skall samtidigt åka på möbel-och inredningsmässa utanför Damaskus.
På återhörande.
PS. Om du besöker vår grupp på Facebook så får du ingen reserapport där. Facebook är nämligen inte tillåtet här i Syrien. Storebror smäller alla på fingrarna som vill besöka FB. FRA-lagen finns även här i allra högsta grad skulle jag tro...
