Kära kära kunder!
Vi har många besök och köp i vår webshop. Den senaste tiden har vi dock sett en tendens att vissa kortköp inte går igenom.
Jag provade själv med mitt eget Swedbank Visakort och fick samma svar från min bank- Du måste verifiera ditt kort för köp på internet. (Vi tar alla kort och jag tror att alla kortbolag vill att kunderna skall säkra sina kort för internetköp).

Detta gör du på din internetbank. Det tar 30 sekunder, men det måste göras för att du skall kunna köpa dina produkter hos oss, dina flygbiljetter och annat som du köper på nätet varje dag.
Detta handlar enbart om din säkerhet att använda kort på internet.

Om du behöver hjälp och svar på dinafrågor: Ring Lena som ansvarar för webshoppen på telefon 0706-66 20 75.

Lycka till och varmt välkommen!
Maria & Lena

Tack Tvål i Helsingborg, Butiken i Dalby och Butiken Pim i Ängelholm för att ni hälsat på oss idag och festat på afternoon tea och nyheter i vårt sortiment. Det var riktigt riktigt roligt att få massor av tid att prata, diskutera produkter, branschen, konjunkturen, trender, personliga saker, roliga nyheter och framtiden med er allihop. Jag har nog världens roligaste jobb och jag önskar er alla fantastiskt framgångsrik försäljning under våren och sommaren med produkterna från Tadé, Jimmy Boyd, Bath & Bloom och Reunion Home garden collection (parasoller och kuddar). Vi ses igen på Formex i Stockholm i mitten av augusti.

Alla ni kära kunder och bloggläsare i Skåne; besök gärna Tvål, Pim och Butiken i Dalby så får ni förstklassig service och erbjudande om roliga, fantastiska och välgörande produkter.
Vi har fler återförsäljare i Skåne/Sverige/Norge/Danmark/Finland - kontakta oss gärna för information om närmaste återförsäljare i din stad.

Nu, skall jag sova och drömma om morgondagen.
Maria

Jag sitter och väntar på att DHL skall komma med en last roliga produkter från Frankrike. Badrumsmattor och tvättkorgar i gummi. Doftljus med damaskusros (som om jag inte hade fått nog av Damaskus...) och haremstvål som man använder i sitt...ja... harem. Till exempel alltså. Går även bra i ditt eget ansikte :)

Sen - ska jag höja blicken en smula resten av dagen. Ska köra in till Malmö och prata med en mycket god kollega om ett företag som vi skall starta tillsammans januari 2011. Många långa penseldrag är kvar innan detaljerna kan finslipas. Men gissa om jag är i mitt rätta element! Att få skapa och rita och skriva och måla upp bilder om en rolig framtid, det är kul det. Det blir i alla fall två långa roliga spännande resor i höst. Nej, jag ska inte åka ensam. Vi åker båda två, jag och kollegan. Två svenska damer med ett ton lager skinn på näsorna tillsammans. Dumma taxichaufförer får istället smisk på gumpen om de försöker något... :))

Även kvällen blir kreativ. Migränskolan Hjelmslunds hemsida skall byggas om och vi skall arbeta med den så att den blir mer informativ och mer spännande och mer "läkande och lockande" för alla de som så väl behöver få dessa rehabveckor för sin svåra huvudvärk.

Alltså dagen är på G och jag har fått gott kaffe och bara väntar... på DHL.
PS. Vi har öppet i pensionatsbutiken hela kristiflygarehelgen. Torsdag från kl 13-17, fredag 11-17, lördag 11-17 och söndag 11-16. Sconsen är nybakade och fiffiga frun står med näsduken och välkomnar alla gäster som skall sova hos oss hela helgen. Fullbokat förutom på lördag, ett rum... vill du bo hos oss du också? Ring 0414-713 90.
Kram.

Men det är ett stilla vårregn. Så fint (så man blir sjöblöt) och så bra för naturen som skall få kraft och växa efter denna eländigt låååånga vinter. Jag kastade bort påskliljorna i dag och satte ut pelargoner istället. Vet inte om de är så himla "hamamiga" men de satte färg på tillvaron ute på mina frostskadade marrakeshbord. Smultronplantorna tar sig för varje dag och om jag ber en stilla bön kanske även citronträdet visar någon innerlig kraft. Glömde att ta in det i höstas... Förlåt.
Jag håller på att prova ut lite olika platser för mina nya "tofsar" från Damaskus. Om två veckor skall vi måla om i matsalen här på pensionatet och sätta in lite bekvämare möbler. Så man i alla fall har chans att ligga och äta frukost. I badrocken, barfota. Länge.
Våra kuddar från Bali är på ingång. De kommer om ca 3 veckor och de är så välkomna. Allt blir klart i början av juni. Kom gärna förbi och titta på (och/eller prova...) de nya teaksängarna i återvunnen teak också de från Bali. I Rosenrummet och om det inte är för lågt i tak, även i Sandelträrummet.
Just nu sitter jag och myser över att mina gäster har fått mat och jag hör glada skratt och det är mysig stämning. Ett glatt tjejgäng har hela huset för sig själv och det är underbart.
Vi har haft mycket folk i butiken hela dagen, denna regniga tråkiga dag. Fantastiskt att ni väljer att besöka oss! Tusen tack! Det är härligt att träffa alla gamla och nya kunder.
Om en månad flyttar vi in vårt kontor in på pensionatet så då blir huset levande varje dag. Lena och jag skall husera bland tvålar och sängar och bullbak. Det blir kanon att samla allt under samma tak.
Lagret flyttar till Malmö och alla ordrar blir plockade och packade av ett gäng glada gossar hos Simon Logistics. De skall få lära sig allt om tvål... ;)

Om du vill beöka oss på Kristi Himmelsfärdshelgen vill jag berätta att vi har endast ett rum kvar, lördag natt till söndag. Sedan är här fullbokat.
Men vi har öppet i butiken och caféet varje dag från torsdag eftermiddag till söndag lunch.

Puss och kram i regnet.
Maria

Alla som känner mig vet att jag älskat Grekiska Korres så länge jag kan komma ihåg. Ända sedan jag upptäckte märket på Athens flygplats efter en fantastisk greklandssemester med ö-luffning på schemat. Jag höll på att missa flyget hem eftersom jag var tvungen (jo, det var jag) att smörja, och dofta och känna på allt i den vackra Korresbutiken. Man förlorar sig lätt i Korres dofter och krämer och filosofier. Att producera hudvård och make up med naturliga ingredienser utan mineraloljor, silikoner och parabener. Alltså inget äckligt kletigt som inte är bra för oss och vår hud och vår natur. Man måste ju tänka på vad vi spolar ut i avloppet när vi duschar (och går på toa). Reningsverken har mycket att ta hand om från den mänskliga kroppen kan jag säga...

Korres blev alltså valt till årets varumärke 2009 i Danmark. Juryns utlåtande: "Ett skönhets-DNA som samtidigt är enkelhet och tillgänglighet - utan att någonsin mista sin coolness".

Om du inte upptäckt Korres tidigare, ta ett titt i vår webshop där du hittar det mesta av sortimentet. Mina egna favoriter är duschtvål och body lotion med citron/basilika och mint tea. Kroppsskrubben med fikon är ljuvlig och body butter med vanilj/plommon "is to die for".
Bästa bästa bästa schampot what so ever - Med oligoelements och rice proteins. Det schampot ger mitt hår både massor av volym och glans. Jag kommer aldrig att hitta något annat om jag inte producerar det själv... och den vägen är inte aktuell just nu... :)

Jag känner mig glad över att vara hemma i gamla svedala igen och ska nog jobba lite i trädgården ikväll. Dra lite skräp till elden, klippa lavendeln och rosorna, gamla kvistar och annat som långsamt skall dras bort och få ett lite mer askliknande liv...

Ha en fin kväll du med.
Maria med nyinköpt sekatör.

Vilken resa.
Vilket spännande land som jag bara skrapat på lite i hörnet. Nu känns det som att inte ens flera månader här hade gjort någon skillnad. Det finns så många bottnar och så mycket att upptäcka. Och så många platser som jag har kvar att besöka.
Jag har lärt mig massor. Hur man gör affärer. Hur vardagen fungerar för många människor. Hur beresta de är och hur stolta de är över sitt land. De återvänder alltid. Det kommer jag också att göra.
Jag har fått ett antal riktigt bra och roliga kontakter som jag ska gå vidare med när jag kommer hem. Ni får alla upptäcka allteftersom det händer något, det lovar jag.
Jag har inte tagit några risker idag. Kontrollerade taxifärder, väl ingångna stigar mot alla mål jag haft. Inga chanser eller avsteg från den planerade rutten (nästan).
Nu ikväll har jag ätit en god middag och var sedan iväg hos en gammal hantverkare som tillverkar lyktor och lampor. Köpte en fin Damaskuspresent till min Abbe (sonen).
Gick även förbi kryddmarknaden både fram och tillbaka för att insupa dofterna en sista gång. Man kan ge mycket för den mixen av dofter. Den är nästan overkligt magisk. Som en saga med alla ingredienser, prinsen, prinsessan, den vita hästen och slottet.
Ska ägna 10 minuter åt att packa, sen night night. Tidig avfärd imorgon bitti. Mellanlandar i Istanbul och sedan vidare mot Köpenhamn. Det har varit en bra (och annorlunda) resa. Nästa gång får du följa med :)
Sov gott. Maria
PS. Jag har haft beök av katten i min soffa idag. Många fina små spår på det vita lakandet och en skön samling katthår. Så skönt han har haft det idag när jag varit borta. Och vilken skön tanke att han gillade min soffa. Precis som min Musselman där hemma. Det var kanske en katthälsning?

Inte långt efter att jag slingrat mig ur det vänliga greppet från en artig beundrare som lockade med sötsaker, lyckades jag skingra mig ur ett annat grepp som inte lovade någonting sött överhuvudtaget.
För några timmar sedan var jag på väg ut till The Furniture Fair som ligger strax innan flygplatsen, ca 20 minuter utanför centrum. Till saken hör att man liksom bara grabbar tag i en gul bil som föreställer taxibilarna i Damaskus. Man vänjer sig snabbt vid att de är så skrangliga att de inte ens hade platsat på skroten hemma. Sagt och gjort, jag grabbade tag i en gul bil som var relativt välhållen och en ung kille som inte kunde ett ord engelska körde. Han fick min lapp med adressen som hotellet hade skrivit ner på arabiska och vi for utanför stan. När vi kommer ut på motorvägen börjar han prata med mig på arabiska och jag förstår att han försöker flirta med mig, locka mig över till framsätet. Men han fick bestämda nej tack, bestämt kroppsspråk att det var inte aktuellt. Efter ett antal verbala försök som blev mer och mer hotfulla i tonen, tvärstannade han mitt på motorvägen och beordrade mig att komma över i framsätet. Då fick jag nog. Jag tog mig snabbt ur hans bil som tack och lov hade handtaget kvar på dörren (det har inte alla bilar jag åkt i här kan jag säga) och småsprang längs med motorvägen i motsatt riktning. Han rivstartade och körde snabbt iväg när han såg att flera andra bilar, både privata och taxibilar som hade sett vad som höll på att hända stannade vid vägkanten.
Jag kände mig i den stunden faktiskt som instängd i en bur. Mitt på motorvägen i ett vilt främmande land där jag inte kan ett ord av språket. Bara män runt en överallt och i detta fallet, ingenstans att ta vägen. Kände hur strupen snördes åt och kände FAN, så här skulle det inte bli i spännande roliga Damaskus.
Efter ett tag fick jag tillbaka luften i lungorna och kraften i kroppen (adrenalinet gjorde mig nästan som förlamad) och jag lyckades ringa mitt hotell som kunde prata med en av männen i den ökande skara som hade samlats runt mig - mitt på motorvägen - helt otroligt, när man tänker efter. Men jag sticker ut som västerlänning och ingen vill att en kvinna skall komma till skada så klart.
En snäll gammal man, djupt religös, erbjöd sig att köra mig till mässan för inga pengar alls. Jag tackade alla på mitt adrenalinryckiga sätt och satte mig i hans bil och undrade om jag någonsin skulle komma fram. Det gjorde jag och jag belönade honom rikligt. Jag fick en bön med mig. Den värmde.

Jag skakade av mig tråkigheterna och fokuserade på att se framåt. Ett stort steg framåt tog jag in på mässan som precis som alla andra mässor i hela världen inte innehåller så mycket man är intresserad av, men så upptäcker man ett par guldkorn som förgyller allt travande runt flera kilometer, gata upp och gata ner.
En beställning är lagd hos ett företag som tillverkar någonting "spännande" från Aleppo - nej inte tvål. Och ett företag skall jag besöka imorgon i deras showroom här i Damaskus. För säkerhets skull har jag bett om en chaufför som hämtar mig - orkar inte med fler äventyr nu.
Det blir en hektisk sista dag i denna myllrande stad. På söndag förmiddag åker jag tillbaka till min älskade son och min katt och mitt lilla hus mitt ute på Österlen. Jag är en lyckans ost.

Om min pappa hade levt hade det varit dags för honom att öppna upp stallet igen. För nu har vi en friare på G... Jag vet inte direkt hur mycket en gammal ungmö kan vara värd men några getter eller en åsna kan det nog bli.
Hovmästaren på en av restaurangerna här i gamla stan har fattat tycke och idag, när jag kom dit för lunch (var där på middag häromdagen) tog han mod till sig och undrade hur gammal jag var, var jag kom ifrån och ville att jag skulle gissa hans ålder. Allt i den ordningen. Jo, han frågade också om jag var gift. Ja, ljög jag och hoppades på att frieriet skulle få ett diskret slut... men så icke. Hans servitörer svassade runt mig hela lunchen och passade upp mitt bord med än den nya servetten efter den andra, mer vatten, ordning på grejorna på bordet och så vidare. Efter en lätt god lunch bestående av sallad med tonfisk, grillade räkor och gott syriskt hårt bröd kom det in en gigantisk portion med typ nutellacrepes med björnbärssorbet. Jag var säker på att det inte var till mig eftersom jag inte ens hade tänkt ordet efterrätt, men jo minsann, det var en present, så varsågod. OJ, det såg ju delikat ut. Kanske min blivande friare ville att jag skulle ät upp mig en smula, jag vet inte. Men att inte smaka på denna gåva skulle vara rent oförskämt. Så, med stor beslutsamhet grävde jag fram pannkakan under det tjocka lagret av syrisk nutella och toppade med sorbet. Självklart hade min friare hittat sin favorit på menyn, lite som Lady & Lufsen. Och självklart stod han från andra sidan av rummet och iakttog mig äta detta delikata. Ja, faktiskt alla servitörerna inklusive vattenpipekillen. Jag log och nickade och tackade. Fick en kopp kaffe, till hälften kaffe och mjölk och till hälften maple syrup. Oiiii, sockerchocken var enorm!!! Nu är jag hög som ett höghus på socker flera timmar framåt. Och proppmätt.
Hur det gick med friaren? Jag lyckades betala notan utan fler frågor, de långa blickarna talade sitt tydliga språk. Hans ålder? Jag fick en lapp med hans namn och hans ålder. 34.

Tur att du inte lever på jorden längre papsen. Du hade säkert tackat ja till hans åsna :))

Maria mitt i verkligheten.

Jag känner mig oändligt tacksam för att jag får uppleva detta äventyr i Damaskus. Att resa ensam kan kännas lite tråkigt när det är så mycket att uppleva. Jag vill gärna prata om vad jag upplever och dela mina intryck. Men å andra sidan hade jag nog inte fått alla intryck som jag får om jag hade haft manligt sällskap med mig.

Ta exemplet vid bankomaten nu ikväll. Man kan glömma att plocka fram kreditkortet vid varje köp här i Damaskus. Det är oftast reda cash som gäller. Därför tänkte jag förbereda mig till morgondagen – mässdagen – genom att fylla på cashbehovet i plånboken. Vid bankomaten hade det uppstått en i mina ögon villervalla (mycket villervalla är det i denna stan i en ordningsam svenskas ögon).
Men rätt så snabbt insåg jag att det var två olika köer. En för män och en för kvinnor. Varannan kvinna, varannan man fick sin plats framför maskinen. Det fanns en ordning trots allt mitt i kaoset. Köerna var rätt huller om buller och även mixade med ett par tiggande barn i ministorlekar (smart att tigga i bankomatkön när man är 5 måste jag säga). Det är alltid intressant att iaktta människor och denna studie visade att de flesta männen inte var läskunniga och att de behövde hjälp i bankomaten. Kanske var det lönedag? Det var väldigt lång kö just ikväll. Den moderna tiden möter den gamla traditionen. Så typiskt Damaskus. Åsneskit på gatorna mot värsta BMW-modellen. Kontrasternas stad.
I alla fall, lång historia… helt plötsligt tog en av de yngre tjejerna mig under sina vingar och drog fram mig till automaten – jag tyckte inte att det var min tur ännu – men alla i både den manliga och den kvinnliga kön hejade på henne och där stod jag, med 10 par händer som visade och tryckte och hängde över mitt kort och min kod… och skulle hjälpa mig med språket och maskinen (jag hade inte hjärta att trycka på ENGLISH-knappen…) Jag fick mina pengar och hade samtidigt delat med mig av min kod till halva Damaskus. Jag kunde inte låta bli att skratta. I Sverige hade man blivit kränkt om någon kom en meter för nära och här fick alla hjälpa till att assistera den västerländska kvinnan. Och de gjorde det med glädje och iver. (Kanske är mitt konto länsat, kanske inte… ha ha ha)

Sov gott mina vänner. Nu skall den rosaskära damen sova i sin drottningsäng med en porlande springbrunn framför fötterna. Inte synd om mig. Alls. Idag heller.

Jaha, då var den vita damen tillbaka under apelsinträdet. (OBS, att jag kallar mig den vita damen har absolut ingenting med min hudfärg att göra som nu har skiftat från grågrön till grisskär p g a den starka solen. Det är bara en omskrivning för att jag alltid klär mig i vita kläder på sommarhalvåret sedan många år tillbaka.)
Jag var ju inte direkt nöjd med tillvaron för exakt 5 timmar sedan. Men medan den uttråkade, supersnorkiga portieren på Beit Rumman sa att han gjorde sitt bästa för att hitta ett likvärdigt hotell till mig och min väska, så ringde jag själv ett par samtal. Bland annat tillbaka till min "kollega" och namne Maria på Beit al Mamlouka. Och där kom meningen med denna dagen... javisst, hon väntade på att få en bekräftelse på en avbokning som gjorts och lovade att ringa tillbaka efter 10 minuter. Det gjorde hon. Sviten (ja, sviten he he he) var min och jag tog min väska från den nu tafatte mannen med telefonluren i handen, han som precis bett mig om ytterligare en halvtimmes frist för att ordna ett hotellrum till mig.
Tänk att allt skall man göra själv! Kom inte och säg till mig fler gånger att jag alltid alltid skall göra allt själv, att jag kan själv - för det kan jag och det ska jag. För mina barns skull åtminstone, så att de ser att det alltid går att lösa allt. Och då merar jag alla problem i hela vida världen.
Väl tillbaka till Mamlouka utan att gå vilse jättemycket... bara en liten sväng... fick jag dricka och blev installerad i det vackraste rum jag någonsin sett förutom spegelsalen på grand hotell och andra salar på slottet Versaille och ...
Mitt på golvet i det dunkla middagsljuset stod en upplyst springbrunn med porlande vatten från bronserade fiskar. Uppe på en platå ståtade en blodröd sammetssäng, min säng. Det porlande ljudet fick mina tårar att börja rinna. Så vackert. Så skönt. Så stilla. Så himla meningen.
Mässan idag brann inne, men imorgon blir den av. Idag har jag bara njutit av att tänka alla tankar färdigt, att fotografera (jag har dock glömt min kopplingssladd, så bilderna kommer liiiite senare) och att planera för mina inköp. På taket. I solen bland fåglar och apelsinblommor och minareternas sång.
Den vita damen är glad igen. Och ikväll skall hon få middagen som hon missade i villervallan igår. Det har hon lovat sig själv. Inte jättelångt från hotellet. Det har hon lovat Lena på kontoret.

Klem.